Mitt första Våldsminne!

Mitt första minne av att hon misshandlade mig
är ganska vagt, men av någon anledning blev
jag slagen och släpad i håret till sovrummet.
Mamma låste dörren och jag kommer inte ihåg
om jag grät eller om det gjorde ont. Det jag kommer
ihåg var den fyrkantiga glasvasen som var fylld med
runda glaskulor med bubblor i som stod i fönstret.
Solen lyste in genom fönstret som stod öppet på
glänt, och solens strålar reflekterade sig i de
runda fina glaskulorna. Vasen var min mormors,
men min mamma tyckte om den och hade den i
fönstret. Jag minns att jag puttade vasen till sidan,
fönstret var öppet men det fanns en lås anordning i form
av en spärr så jag drog ur spärren och kröp upp på fönster
brädan. Jag kröp ut genom det öppna fönstret
och jag minns att jag kände tyngden av det
öppna fönstret mot min rygg och jag höll mig
i kanten på fönsterbläcket och jag kommer ihåg
när jag tappade taget och kände hur jag
skrapade upp knäna mot husväggen och slog
i huvudet och hakan mellan fönstret och
fönsterbläcket,

Jag föll!


Och jag hade en sådan tur, eller så var min
skyddsängel där och fångade upp mig, det var
ett högt fall för en liten tösabit, på nästan 4 år.

Jag minns att jag tog mig upp från grannens
rabatt och sprang genom hans tomt ut på
gräsplanen utanför och att jag kände rädsla.
Jag måste ha varit rädd för grannen redan
då, kanske att mormor varnat mig för farliga
gubbar och att dom var farliga. Jag kände
mig så rädd och sprang så fort jag kunde.
Jag glömmer inte hur arg min mamma blev
när jag kom springande upp mot ingången till
solgården där hon och mormor satt. Hon blev så
arg och tog tag i mig. Jag har inget minne av vad
hon sa eller kanske skrek, men jag kommer ihåg
smärtan när hon slog mig rakt över ansiktet. Jag
har inget minne av vad som hände efter det.

Men jag minns slagen!

Senare i livet bekräftade mormor att det inte
bara var något jag drömt eller minnen som jag
blandat ihop, det var så konstigt att jag mindes
allt så detaljrikt för jag var så liten när detta hände.
Det kändes jätteskönt att få höra mormor berätta
om händelsen även om det samtidigt kändes
märkligt att mormor inte gjorde något för att
skydda mig från att bli slagen. Jag hade skrapat upp
både hakan och mina knän. Det är fruktansvärt att
tänka på att jag säkert hade revor från grannens
rosbuskar som jag råkat falla på, och kanske någon
tagg hade trängt in någonstans på min kropp. Mormor
berättade att mamma hade varit upprörd för att hon
varit tvungen att gå över till grannen och be honom om
ursäkt. Undrar om hon berättade för honom att det var
hennes 4 åriga dotter som hade klättrat ut från fönstret,
tappat taget och fallit ner på hans rosbuskar, vad sa han,
vad tänkte han?