En Våldshandling är en Våldshandling för Mycket!

En livsfråga som jag bar på under en stor del
av mitt liv var; " Hur kunde mamma hata sitt och
pappas kärleksbarn, och hur kunde hon hålla
misshandeln hemligt för omgivningen? Vad jag
inte var beredd på, var den fruktansvärda
upptäckt och svek som jag senare i livet skulle
få ta del av. Min mamma hade misslyckats i
att hålla misshandeln hemlig, och vetskapen
jag idag bär på är fruktansvärd. Och
till och med efter min moders död härjade
hon med oss från dödsrikets mörka salar.
När skulle det ta slut? När kan jag släppa
alla minnen som tynger mig, allt jag vill
är att kapa linorna till alla våldshandlingar
som än idag tynger mig och hemsöker mig
i mina drömmar. Jag vet att det kommer ta
lång tid att helas och att renas så att jag kan
gå vidare tyngdlös och fri från mina minnen.




Vad är bakgrunden till ett så för mig omänskligt
beteende från en mor, hur kan en verbal kvinna
ha behov att uttycka sig med våldshandlingar ?
förvisso en ung kvinna som nyligen förlorat framtiden
tillsammans med mannen hon älskar men som bär
på frukten från deras kärlek? Jag har sett många
filmer där kvinnan står kvar ensam med en
skyddande hand på magen, för att hon vet ju att
deras kärleksbarn vilar tryggt under hennes
hjärta även om det är tungt av sorgen efter fadern
död så finns ändå kärleken och hoppet kvar. Så
är det porträtterat i de filmer som jag har sett.
Så var inte verkligheten för min mamma.

"Stod min mor framför spegeln och klöste med
sina långa naglar på den svällande magen, enbart
fylld med hatet som växte i takt med den.
Utan en glimt av den moders kärlek som
borde ha fått bryta igenom dom hatfyllda
tankar likt solen som spricker fram
på den mörka himlen efter sommarens
första åskväder"