Här sitter vi, sida vid sida, mormor och jag, hon var
min trygghet, hon var min vän och mentor. Mormor
och jag plockade kottar och hon satte små pinnar till
ben på kottarna som förvandlades till får och kossor.
Mormor och jag samlade stenar och fina pinnar och så
torkade vi några av sommarens vackraste blommor, vi
lade dom i press mellan sidorna på en av hennes böcker
som stod i den bokhylla som var närmast hennes säng.
Tillsammans med mormor var jag lycklig, hon tog sig tid
med mig och fanns där för mig, när jag behövde en kram
eller ett plåster men också med nybakade bullar och ett
glas hemgjord saft. Mina tidigaste minnen av mormor
var just från platsen ovan, det var ofta vi gick en sväng
mormor och jag, för att upptäcka världen på nytt, samla
nya kottar plocka nya blommor eller bara för att njuta
av de härliga dagarna tillsammans. Fotografiet ovan är
taget av min mamma med kameran som hon fått av min
pappa, jag minns att fodralet till kameran var brunt, tänk
att man minns sådana små detaljer.